Jag har efter ett tags övervägande fallit för trenden att äta mycket fett, alltså även kallat GI eller LCHF, lågt kolhydratintag och högt fettintag. Men min positiva kompis Maria har döpt metoden till Mycket fett.

Jag har alltid varit en riktig kolhydratätare; smörgås, gröt och kanelbullar.... Men efter att nu jeansen blivit snävare och snävare så tänkte jag göra ett försök eftersom det verkar vara ett pålitligt sätt att gå ned i vikt. Jag har gått upp cirka fem kilo det senaste 1-2 åren, och det är fem kilo för mycket. Det gör stor skillnad för mitt knä som har fyra olika fel, även om det just nu känns jättebra. Fem kilo på varje steg är mycket. Och jag tycker för all del om fett också...

Så nu äter jag fett och fett, absolut inte margariner, men det har jag nästan aldrig gjort. Och jag mår så gott, är nästan aldrig sugen eller hungrig. Kolhydraterna saknar jag mycket mindre än jag trott. Men jag åt en god kardemummaruta förra veckan, Skatteverket bjöd, och vem kan då tacka nej? Det som är den största omställningen är att äta ytterst lite pasta, ris och potatis. Det som förut har varit grunden i kosten. Kolla gärna Annika Dahlqvists blogg för vidare kostråd.

Favoritfett; crème fraiche, ost, smööör och avocado. Favoritbröd med lågt GI; Wasa fiber plus.

  Lägg till

Mer än en vecka har gått sedan den förödande cyklonen drog fram över Burma. Rapporterna handlade först om några tusen döda för att sedan stiga till ungefär 100000. Tror vi. Hjälporganisationen Oxfam befarar att 1,5 miljoner kan omkomma i sjukdomar som naturkatastrofen för med sig. Enligt TT-AFP har Burmas statliga tv rapporterat om drygt 20000 omkomna, men en militär har uppskattat antalet döda till 80000 i det värst drabbade området. Så egentligen vet vi bara att det skett en katastrof i det av en militärjunta styrda landet.

Det här med dödssiffror är väl aldrig så lätt att få grepp om, men det spelar naturligtvis roll att landet är en diktatur. Vi som kommer ihåg Sovjetimperiet minns att man inte gärna ville gå ut med höga dödssiffror vid olyckor. På något sätt är det inte bra för imagen att folk dör, det är dålig publicitet. Att det är det slutna samhället, enväldet och censuren som klingar dåligt i den övriga världens öron, ser inte ut att ha gått hem överallt än.

Hur många som dog i tsunamin i Sydostasien har jag glömt, och egentligen är det inte själva antalet som är det viktiga för oss här i Sverige att veta. Varje dödsfall var och är en tragedi för de inblandade, och det blev vi påtagligt påminda om i all upptänklig media eftersom det fanns så många svenskar på plats i Thailand. Då nämndes Burma i förbifarten, och det kommer jag ihåg; de hade väldigt mycket färre döda än länderna runt omkring. Det kan naturligtvis ha varit så, vågen slog kanske av naturliga orsaker hårdare mot Indonesien, Thailand och Indien. Eller så var där en betydligt större katastrof även den gången.

Vi bryr oss mindre om Burma än om Thailand, kanske därför att det senare är vårt eget sommarstugeområde. Eller så kan det bero på att vi faktiskt inte riktigt får veta vad som hänt. Jag minns att jag satt i timmar varje dag och kollade in nyheter både på tv och internet efter tsunamin. Detta trots att jag personligen varit lika lite i Thailand som i Burma.

Den här gången som naturen drabbade Asien, hade jag inte skickat några pengar den första veckan till Röda korset som jag brukar. Jag kom inte på tanken förrän jag satt vid teven i helgen och uppmaningen dök upp att sms:a 50 kronor till de nödställda. Då först gjorde jag det, och jag började själv att undra varför det tagit så länge. Det är inte det att man inte vet om pengarna kommer fram till det de är avsedda för, därför att det vet man aldrig. Det enda man vet är att om man INTE skänker pengar alls till behövande, så får de ingenting.

Vi borde egentligen bry oss mer om Burmas folk, just därför att de lever i en diktatur. De har mycket svårare att få hjälp, rapporterna duggar tätt om hur hjälporganisationerna sitter med sina förnödenheter utan att få möjlighet att dela ut dem. De styrande verkar inte bry sig om att folket lider, lika lite som de brytt sig om att EU och USA skärpte sina sanktioner efter förra årets bryska nedslagning av munkarnas demonstrationer. Sanktioner ser ut att nästan alltid drabba de fattigaste. De styrande och rikaste klarar alltid att få vad de behöver.

Jag tror i alla fall att antalet diktaturer i världen har minskat, men det kanske bara är vad jag tror.

Här i Norrbottens östra hörn, så är det soligt och blåsigt. Vinden kommer från norr, vilket medför att den förra isvägen återigen blåst för färjeleden. Så vi har tre mil längre att färdas västerut till centralorten sedan tre dagar tillbaka. Men österlandet ligger fortfarande lika nära.

Vattnet i Kalixälvens vattensystem är riktigt högt, mer än förra året. Och det har stigit sedan igår.

  Lägg till