|
Pappa dog den 5 april. När jag hälsade på honom den sista gången var han inte vid medvetande. Det var som om han redan hade gett sig iväg. Det var bara det yttre av 86-åringen som låg där i sängen. Jag och kusinen tyckte att det såg ut som om han drömde, men på ett djupare plan. Han var nog ung och sprang omkring på ängarna i Grelsbyn.
Min mobil ringde, och jag har storspoven som ringsignal. Så jag spelade både den och storlommen en extra gång till pappa. När jag gick kramade jag honom och sade att vi skulle ses sen.
Nu har vi haft en fin begravning med hans favoritpsalmer, som exempelvis Härlig är jorden. Han bars till farfars och farsfars fars grav vid kyrkan i Bränna en solig aprildag. Sedan hade vi en fin minnesstund för de närmaste, cirka 50 stycken. Det blev många träd i VI-skogen, som släkt och vänner planterat till hans minne. Han tyckte verkligen om skogen och naturen över huvudtaget, så det känns rätt.
Jag minns när jag promenerade på skaren en solig vårvinterdag för kanske 30 år sedan med pappa och farbrodern. Det var i en av pappas skogar, och där växte mest gran och björk men även tall. Det var ganska vildvuxet, och egentligen såg det väl inte ut som den tidens mönsterskog med bara ett träslag, företrädesvis furu, som stod i raka led. Men det bestående minnet från den utflykten var hur de prisade skogen som var så vacker.
-Jo, det här är då bland de finaste blandskogar som finns, sa någon av dem.
Av en händelse hade de så tur att världens finaste skog fanns där de fanns i Grelsbyskogen. Jag minns att jag var förundrad över att de kunde se det vackra i det vildvuxna. Förmodligen kände de, naturmänniskor som de var, att här frodades den biologiska mångfalden. För dem var det självklart att skogen skulle var rik på liv och arter. Men de kunde inte belägga det vetenskapligt eftersom de bara gått sex år i skolan, de bara kände det inom sig.
Både tyckte mycket om psalmen Härlig är jorden.
|