|
den 9 juli 2008 - 11:33
På min bildsida på sidan 4 finns en bild på drömhuset. Ett utav dem. Jag har ganska många vid det här laget.
Det är många år sedan jag sagt att jag aldrig mer ska måla fönster. Gamla fönster. Det är svårt att slarva med fönster som någon en gång i tiden snickrat med handhyvel och träpluggar. Vi är nog många som har en tendens att förvandlas till länsantikvarien när vi ser det grånade träet.
En sak som ändå är till dessa nyupptäckta fönsters fördel - det behöver inte ödlas så många minuter på att skrapa bort gammal färg och gammalt kitt.
Förarbetet går fort, sedan är det bara att; dränka fönsterbågarna i linolja en varm och solig vårdag, när det inte väntas bli för nattkallt den närmaste tiden, olja igen och igen och igen under dagen, tills de inte suger mer och då har det gått flera liter, men linolja är billigt, och när de torkat efter ett par veckor ska alla rutor kittas, sedan när det torkat någon dag till ska allt grundas, helst med hemblandat vitt, zinkvitt som är beständigt mot mögel, och när den färgen torkat i några dagar eller en vecka så är det dags för det slutliga färgvarvet, gulockra skulle vara snyggt mot den rödfärgade väggen, och då har hela våren och minst halva sommaren gått. Men när jag såg det här huset hade jag lust att börja.
Vilken tur att det inte är mitt hus. Eller vad synd, förmodligen gör ingen ett försök att återställa huset så som det än gång sett ut och som det skulle vara förtjänt av att vara. I Norrbottens inland finns många hus som skulle tas om hand om de bara varit någon annanstans, närmare något, jag vet inte vad; Kungen i hufvudstaden sade Sara Lidmans huvudperson Didrik i Din tjänare hör. Närmare pengarna och jobben tror jag.
Jag undrar alltid över dem som en gång byggde dessa hus som nu är obebodda. I det här såg kanske ett ungt nygift par sin framtid vid den fiskrika sjön. De hade nog ett par kor och något får på ängarna nere i sluttningen mot vattnet. En solig sluttning vid skogsbrynet, några grannhus en bit bort. På vintern gick det lätt att gå över isen och hälsa på dem som bodde på andra sidan sjön. Ett vackert hus hade de i alla fall. Jag kunde inte hålla mig, jag tittade in genom fönstret i köket. Åh, vad fint, sa jag efter en sekund.
Människans närvaro i skogen finns kvar.
|
|
| << Navigera till den 9 juli 2008 |
Lägg till ny kommentar |