|
den 19 september 2008 - 14:28
Den äldsta sonen har jobbat i Litauen sedan förra veckan, igår vid 22-tiden ringde jag för att kolla läget. Jag hade tur, han hade tid att prata. Det var den första lediga stunden på flera dagar.
Han hade i alla fall hunnit lyfta huvudet från arbetet och se på omgivningen; den litauiska landsbygden. Han som föddes i mitten på 80-talet sa att allt var som på 70-talet, hur han nu vet det.
Fascinationen var i alla fall stor över böndernas skördemetoder, så här tar de upp potatis: En man styr en häst, bakom hästen är en plog som två män styr och plöjer upp potatisen, efter dem går en och sätter potatisen i hinkar och sedan kommer ett par kvinnor och häller potatisen i säckar. Sonen som kommer från företagarsläkt, funderar på att börja sälja jordbruksredskap till Litauen. Jag misstänker att dessa bönder inte är huvudaktörerna på den så kallade marknaden.
Jag blev i alla fall nostalgisk över beskrivningen över hur det är på landet utanför Vilnius. Barndomen i slutet på 60-talet dyker upp, och jag kommer ihåg Inaberi-hästen som var den sista arbetshästen i byn. Jag minns hur jag stod och såg på när den spänd framför plogen plöjde grannens potatisland. Men den gick till de sälla jaktmarkerna och tio år senare hade bror min ett stort schabrak till potatisupptagare. Jag tror att det är trevligare att ta upp potatis i Litauen, men förmodligen får de mer ont i ryggen.
Sonen som vuxit upp i Norrbotten bland lingon och hjortron, talade sen lyriskt över allt man kunde äta direkt från träden - äpplen, päron, plommon. Det är vi inte vana med, det så roligt med något nytt. För oss från norr är det är svårt att sluta glo på citronerna i träden när man är vid Medelhavet. Jag fick så lust att åka till baltstaterna eller Rumänien på en nostalgitripp.
Är det något jag avundas svea- och götalänningarna så är det närheten till resten av Europa. Vi bor fem mil från Finland, dit är det nära och på tal om det; Sonen jobbar nu med två finnar, två danskar, två litauer och en svensk. Han kan prata med alla utom finnarna, där föreligger en språkförbistring, med vår närmaste granne.
På tal om landsbygden, jag såg två minuter av Debatt igår och stod sedan inte ut. Vilket svammel! Folk borde få bo var som helst, det går faktiskt att försörja sig i Norrland också. Varför finns det arbetslöshet i Stockholm när många jag känner fått jobb där på det första stället de sökt? Varför måste någon bo på landet i Sverige, Litauen eller i Brasilien; jo för att fixa mat till alla i jordens städer. Det spelar ingen roll om man är köttätare eller vegetarian eller vegan - någon måste odla jorden.
Nu ska jag inte var grinig, det blir nog bra när jag får lite hargryta med ett gott rött vin i helgen.
|
|
| << Navigera till den 19 september 2008 |
Lägg till ny kommentar |