|
den 27 oktober 2008 - 16:20
Jag mejlade med en gammal studiekamrat som satt på jobbet och längtade efter sina barn. Hon har små barn, och man saknar dem mer ju mindre de är.
Jag brukade nästan aldrig resa bort utan dem när de var riktigt små. Men när den första var knappt 1 1/2 år åkte jag till Göteborg i några dagar och lyssnade till Bruce Springsteen. Jag trodde inte att det skulle vara något problem. Men det var det. Inte för honom, som var hos farmor, men för mig. Då insåg jag att jag inte stod ut speciellt bra med att lämna barn som är för små för att man ska kunna förklara när man kommer tillbaka.
Men när den yngste pojken var drygt ett år vandrade jag ändå i Kebnekaise med de två äldsta. Jag förstod att jag skulle sakna lillgossen, men ibland måste man göra annat. Jag minns att jag drömde att han satt vid min sovsäck där i tältet. Och hur han andades i telefonluren när jag ringde från fjällstationen.
Barnen är mellan 12 och 24 år nu, så nu är det ett helt annat läge. Men ibland kommer saknaden, och det dåliga samvetet därför att jag inte har hört av de vuxna på exempelvis en vecka. I fredagskväll ringde jag först den ene, som inte svarade - de svarar i stort sett alltid (därför att de vet att jag är kapabel att ringa till polisen annars).
Den andra sonen sa att den första förmodligen jobbade på fängelset, och att han brukar sluta kl. 20. Han vet precis hur jag är, att jag måste lugnas redan innan jag hunnit jaga upp mig. Strax efter kl. 20 ringde den första, han hade just blivit utlåst från fängelset och såg att jag ringt och då ringer han alltid upp. De är så gulliga. De förstår att jag vill höra att de lever när jag ringer.
Sedan är det kul att kunna säga till omgivningen vad de sysslar med. Och för en själv att veta vilket land de befinner sig i. Den äldre hade just kommit hem efter någon veckas jobb i Lettland och Litauen. Han hade det bra och var glad över att han fortfarande fick gratis kaffe på OK i Haninge, där han jobbat under studietiden. Han lät ut nöjd över livets små glädjeämnen, och verkar inte ha tagit så stor skada av att jag lämnade honom och drog iväg för att se Springsteen.
|
|
| << Navigera till den 27 oktober 2008 |
Lägg till ny kommentar |