|
Jag låg på soffan och läste Norrbottens Kuriren så här en mörk decembermorgon. Det var Svanbergs nöjeskrönika jag fastnade i. Hon är rädd för att för att unga kvinnor håller på att fastna i 50-talets husmorsideal. Denna slutsats har hon dragit efter att ha läst otaliga bloggar som handlar om bak, matlagning, smink och shopping.
Och vad ska man säga. Jo det verkar som om det bara är lite för mycket. På ett sätt är det som om tiden har stått stilla, det är mycket av många som vill framstå som perfekta husmödrar. Detta om shopping och att framhäva sina kläder, inredning och matlagning har jag kommenterat i en tidigare blogg - men då var ämnet kanske mer att visa hur lycklig man är i största allmänhet.
Eftersom jag är 45 år så har jag sett det mesta i husmorsväg. Från mormor som var min extramamma under hela min uppväxt - min egen jobbade heltid i mer än 40 år. Mormor och hennes systrar de kunde städa de, tur att de slapp uppleva Rent hus på TV 4 - de hade nog svimmat.
Men de kvinnorna som var födda kring 1900, de visste då var skåpet skulle stå. Att de skulle ha varit förtryckta, det stämmer inte alls. Jag var och frågade en bekant på 70+ hur han minns min farmor som dog mer än tjugo år innan jag föddes. Även han var ganska ung under hennes levnad, så det ända han säkert kom ihåg att hon sagt var; “Karlar är underliga djur som vandrar i vår herres hage...”
Min egen pappa talade alltid om kvinnorna från förr med respekt. När han gick till skolan sålde han mjölk till Engströms affär. Småpojkarna i Grelsbyn sålde också bark till garveriet på andra sidan älven. När de rodde dit med den fulla båten fick de betalt för lasten. I båda fallen sa han att det var kvinnorna i husen som hade hand om börsen, det var av dem man fick betalt. Och det var tämligen stora affärsrörelser dessa kvinnor ansvarade för. Att folk överhuvudtaget hade kontanter var nära på en sensation på 1920 och -30-talet.
Dagens bloggar då. Ja många är som Svanberg påpekar kvinnor i 25 årsåldern. Jag vet inte, det där matlagandet är väl nytt i den där åldern. För min egen del så städade jag och bakade mer då när det begav sig. Jag fick barn när jag var 21 och sedan fick jag tre till, och jag har varit hemma mycket med dem. Så jag har missat flera år av karriären, men jag är så nöjd över att jag fick ihop det. Och jag är nog snart ikapp både karriärmässigt och ekonomiskt. De stora gossarna har redan börjat köpa julklappar åt sina småsyskon, och de är de som köper de dyra, inte jag...
Som 45-åring är jag mer i ego-åldern. Jag sa åt minstingen, 12 år, igår att han själv måste komma ihåg sina läxor “tror du att jag är din mamma eller, haha”
Jag skulle kunna arbeta heltid med att skriva blogg, om det lönade sig - jag ska höra med köpmännen här i byn om de kan finansiera min shopping.... Nä, jag har inte tid att ägna så mycket tid till bloggen, eller shoppingen.
Det finns så många ämnen som är intressantare än mat, smink och att klä sig. Men samtidigt förstår jag dem som är nya vid spisen, i småbarnsträsket och så vidare.
Predikaren (3:1-8):
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, osv.
Och jag ska tala om att jag är mycket intresserad av mat. Om jag hinner ska jag göra palt idag, ska alltså skala potatis på eftermiddagen. Så idag kanske det blir norrbottnisk junk food. Detta efter två utvecklingssamtal på skolan och innan ett möte. 1991 började den äldsta skolan, jag har alltså suttit där och lyssnat i 17 år. Vad jag är less. Allting har sin tid.
Sambon fastnar förresten lättare än mig vid spisen. Och man kan inte ha honom att städa badrummet, han är för ordentlig så det tar alldeles för länge - alltså bäst att göra det själv. Det är bättre att han lägger sin pedantiska sida på att göra maten god och salladen snygg(!)
När det gäller de unga kvinnorna får man väl hoppas att de inte fastnar i huspyntandet och bakningen. Alla måste vi äta, helst jäkligt god mat. Vi måste städa och köpa oss kläder. Så var och en, män och kvinnor, ska naturligtvis ta sitt ansvar för inköp av kalsonger och planering av näringsintaget. Och framför allt; lotsa barnen ut i världen.
|