|
Kusinen i Indien håller nog på att bli galen. Hon skickade just ett mail där hon prisade hembygden, släkten och brännvinsbältet.
Hon som knappt har varit berusad framhöll verkligen vår norrländska kultur att gömma spritflaskorna i plogkarmen.
Jag som trodde att hon skulle komma tillbaka som en fullkomlig ayur veda-freak. Det är bland de få saker jag vet om läran, att man inte ska dricka kalla drycker. Sprit som står ute i -30 blir kall. Riktigt kall. Nej, något måste ha hänt, kanske hemlängtan. För några veckor sedan var det bara ingefärsvatten på tapeten.
Själv blev jag less sprit i 18-årsåldern. Det är godare med vin, så den återkommande drömmen är hur jag ska cykla runt bland Europas vingårdar för att äta och dricka.
Snart kommer kusinen hem, och vi kan äntligen åka till Vippa för att fika.
Vippabacken är en matservering och ett fik med en enorm social potential. Där hittar man alltid någon att prata med. Förra gången jag var där så träffade jag tre äldre män, 55-75 år. Det var då som jag insåg att den muntliga berättarkonsten definitivt inte är död.
|